Posterous är 2009, Tumblr är 2008. I alla fall för mig, men det kanske bara går i perioder, som alltid annars. På min Posterous-blogg Random things har jag bara idag postat 4 inlägg, varav alla är bilder. Och skälet till att jag använder Posterous är på grund av fyra saker:
- Att man automagiskt kan tweeta om sitt nya inlägg (exempel), detta är dock något även Tumblr kan göra.
- Man kan snabbt och smärtfritt posta bilder, citat, videos och annat material från en webbsida med deras bookmarklet som är way better än Tumblrs dito.
- Maila vad du vill till post@posterous.com, sen fixar Posterous resten. Lägger upp bilden/texten/filmsnutten/whatever, skickar vidare till Facebook, Twitter, andra bloggar. Och ja, detta gör även Tumblr i lite mindre utsträckning.
- Du kan inte ändra designen. Detta är nog det bästa av allt, då man äntligen kan fokusera på innehållet istället för att pilla med små designdetaljer i all oändlighet.
Steve Rubel, en höjdare inom sociala medier, gillade Posterous så mycket att han lade ner sin populära blogg han skrivit i över fem år för att gå över till den mer smidiga och snabbare bloggplattformen. Det väcker även mina tankar om att gå över till ett verktyg som gör det mycket enklare och snabbare att få ut sina ord än WordPress. Men det kommer nog inte att hända på ett bra tag då jag är ganska rädd om er, den lilla läsarskara jag har.
Apropå läsarskara raderade Twitter för några dagar sedan alla mina följare, och de jag följde. Så om du (tror att du) följer mig på Twitter, kolla en gång till för säkerhets skull.
