Musik, mobiler och nationella prov

Detta inlägg publicerades även på NA-bloggen, men jag tycker att den passar in även här. Håll till godo!

I morgon klockan 08:30 kommer jag sätta mig i skolbänken (inget ovanligt i och för sig) för att liksom alla andra niondeklassare i Sverige göra vårt första nationella prov i svenska.

Vi har sedan slutet av förra veckan fått reda på att inga mobiltelefoner får vara med under provet, något jag förstår varför Skolverket bestämt att det ska vara. Vår rektor har visst även starkt påpekat att inga mobiltelefoner ska synas under lektionstid. (Hej 2010! Borde vi inte ha det typ tvärtom?)

Och så var det det där med musik och MP3-spelare. Att lyssna på musik (dock inte med mobil) under de nationella proven är enligt Skolverket helt okej, men då måste skolorna se till att man inte fuskar med hjälp av sin MP3-spelare.

En del elever vill lyssna på musik under provet. Det är skolans uppgift att se till att provet genomförs på ett tillförlitligt sätt och att ingen otillåten information finns tillgänglig för eleven.

Så pang, bom, tjoff så blev det ett förbud mot att lyssna på musik på vilket sätt som helst på min skola. När jag fick reda på det så tänkte jag att det får väl gå ändå.

Och så kom jag på nu under eftermiddagen att jag har min hörselskada som gör att jag vid vissa tillfällen, speciellt när man vet att man måste prestera något, inte kan koncentrera mig hur lätt som helst. (Jag kom inte på att jag hade hörselskadan så klart, men jag påmindes om den.)

Musik hjälper ju en del människor att få jobb gjort och det stämmer delvis in för min del också. För mig gäller taktlös och instrumentell musik (Brian Enos Music for Airports är superb ibland!) för att jag inte ska sitta och lyssna på en massa ljud.

Men det är alltså för sent för min del att få till det med rektorn tills i morgon bitti, något som jag borde tänkt på tidigare. Det löser sig nog som alltid ändå.

Två dagars handskakning

I två dagar har jag nu skakat hand rätt mycket, och så här efteråt funderar jag på två saker.
Varför hälsar jag, en femtonåring, genom att skaka tass? Varför säger jag inte ”Yo!” i stället?
Och varför skakar man hand över huvud taget? Kanske för att det blir lättare att inleda en konversation sedan? Att man fått en klar början.

Anledningen till allt handskakande startade med att jag i onsdags satte mig på ett tåg till Stockholm som, hör och häpna, mitt i snökaoset höll tidtabellen med bara några få minuters försening.

Senare på kvällen tog iPhone24.se-redaktionen taxi till Nalen för att tillbringa några timmar på Aftonbladets Stora Bloggpriset där handskakandet med människor man kände igen från Twitter började. De kvinnliga twittrarna höll sig dock mest till kramar (@thejennie, @mymlan, @paulamarttila och säkerligen någon annan jag råkat glömma). Men jag är ingen riktig mingelmänniska, det är bara att inse.

Torsdagen inleddes med macka och juice som agerade frukost på twitterhaket il caffè på Kungsholmen. Senare irrade jag runt i lokaltrafiken och hamnade till slut på Gjörwellsgatan för att besöka @emanuelkarlsten och chefredaktör @thomasmattson på Expressens redaktion så att jag kunde bocka av dem från min att besöka-lista. En rundvandring, lyssning på redaktionsmöte och lite småprat senare tackade jag för mig och tog buss och tunnelbana till Skanstull och .SE för att äta lunch med trevliga (i och för sig finns ingen otrevlig twittrare) @kalexanderson.

Två timmar senare hälsade jag på Utbildningsradion och @grafstrom. Fastnade hos några på barn- och ungdomsavdelningen och berättade om vad som gick hem från UR i min klass. Tyvärr verkar det som att skolungdomar på grund av mig om några månader kommer få se talkshows om egyptiskt historiskt sex.

Sedan tågade jag hem med ett rätt så i tid-tåg och återgår till vardagen.

Det stora beslutet

Jag tog tidigare i dag ett beslut om min framtid i tre år. Och inte bara jag, utan tiotusentals tusentals femtonåringar runt om i Sverige Örebro län hade i dag den sista dagen på sig att skicka in sitt gymnasieval.

Efter mycket velande under hösten och januari har jag nu valt vad jag ska plugga de tre närmsta åren. (Eller jag var tvungen att välja idag eftersom det är sista dag för ansökan.)

Det blev efter tanketurer både till samhällsvetenskapliga programmet på Karolinska skolan i Örebro och IT-Gymnasiet till slut IT-Media på John Bauer som jag nog kommer bli bra.

Men att skicka in sin ansökan för oss elever i Örebro med omnejd är inte den mest logiska lösning man kan tänka sig.

I början av terminen får man ett papper med inloggningsuppgifter till systemet Dexter man använder för att skicka in sitt val.
Man lägger till sina val, bekräftar valet och skickar därmed iväg sin framtid. Tror man.

I stället får man upp en sida som ber en att skriva ut bekräftelsen, skriva under ansökan och sedan lämna in till skolan.

Yes, du hörde rätt. Man använder webbtjänster (modernt!) för att sedan lämna in den slutgiltiga ansökningen analogt på dött träd. Varför inte göra hela ansökningsprocessen analog i stället? Ska man göra webbtjänster som dessa ska man göra det digitalt fullt ut.

Mina tankar om iPad

Detta inlägg publicerades även på NA-bloggen, men jag tycker att den passar in även här. Håll till godo!

Kort version: Jag vill ha en!

Lång version: Jag vill ha en! Och jag kommer antagligen att skaffa en, även om en del saker skulle kunna bli bättre. Och så tänker man ju även: ska jag skaffa nu, eller ska jag skaffa när de förhoppningsvis släpper nästa version nästa år.

Jag ser flera användningsområden för iPaden: på bussen, i bilen, på tåget och andra transportmedel där man har lite längre tid på sig.

Men även: skolan.
Jag skulle mer än gärna vilja ha en iPad för att ta anteckningar, skriva på skolarbeten med Google Docs eller iWork, hålla koll på alla inlämningsuppgifter med diverse appar och kalenderappen.

Jag ser även att man i stället för smartboards och trögladdade skoldatorer med ännu trögare Internet Explorer skulle kunna använda iPads och de appar som finns i App storen.

Teknikbloggaren Robert Scobles 16-årige son Patrick har några synpunkter och kallar iPaden för ett fail. Men om jag tar upp de saker han poängterar så kan jag se lite annorlunda på det med tanke på hur min skola fungerar.

That it isn’t compelling enough for a high school student who already has a Macintosh notebook and an iPhone.
Jag har varken tillgång till trådlöst internet (nätverket Kumla_Guest är enligt ansvariga inget gästnätverk, inte ens om man ska göra skolarbete…) eller med mig min Macbook i skolan. En iPad skulle vara enklare att bära runt på och aldrig behöva laddas under dagen.

That it is missing features that a high school student would like, like handwriting recognition to take notes, a camera to take pictures of the board in class (and girls), and the ability to print out documents for class.
Jag vet faktiskt inte riktigt det där med handskrift men har å andra sidan inte testat det in action på riktigt. Men det är ju egentligen bara en mjukvarugrej jag skulle bli förvånad om man inte lanserar mjukvarumässigt om det nu kommer. I och för sig har man ju inte videoinspelning i iPhone 3G.

That he hasn’t seen his textbooks on it yet, so the usecase of replacing heavy textbooks hasn’t shown up yet.
Jag har inte så stora förhoppningar på att mina skolböcker skulle komma i eboksformat…

He doesn’t like the file limitations. His friends send him videos that he can’t play in iTunes and the iPad doesn’t support Flash.
Har jag inga problem med. Nu är det ändå oftast bara länkar till Youtube och Spotify man skickar till varandra.

Följ mig på NA – om du hinner

Jag finns både här och där på nätet. Nu har jag dragit vidare från iPhone24 (där jag fortfarande skriver lite då och då) och flyttat in hos Nerikes Allehanda som någon härlig blandning av internetupphittare och teknik- och prylbloggare. Ungefär som här fast med lite högre tempo.

na.se/bloggar/gustavholmstrom

Kort summering av MGC2010 (eller: stoppa in Apple-nördar i ett rum)

MGC2010

Färskpressad apelsiningefärsjuice höll mig vaken i 45 timmar

Nu har jag vaknat upp efter en lång sovstund efter hemkomsten från Stockholm och MGC2010 och sitter och rensar inboxen som äntligen kan bli ren efter campet. Därför finns det risk att inlägget saknar röd tråd och är allmänt rörigt.

Jag är inte så pigg att jag orkar skriva ett jättelångt inlägg som redovisar timme för timme, men jag vill ändå passa på att tacka alla sponsorer, Unga Forskare Stockholm, Blustret och inte minst alla deltagare, föreläsare och vuxna som var med. Även ett stort tack till Suzanne som ständigt levererade mat till oss, det fanns alltid något att äta kändes det som. Maten kom från Bulleboden på Kungsholmen som till och med jobbade på en stängd dag bara för att vi skulle få mat – ett stort tack även till dem! De var även de som levererade den färskpressade apelsiningefärsjuicen som nog piggade upp både mig och andra deltagare. Jag gissar på att det var den som höll mig vaken och stundvis även rätt klar i skallen under 48 timmar. Jag avbröt bara för en timmes sömn på hotellsäng och två timmars sömn på Blustersoffa. Så även om det inte är det godaste ni druckit och ni inte dricker kaffe – testa!

#mgc2010
Lag Greenfood Tagen av @gitta, en av alla besökare som sprang omkring och tog fina bilder på oss

På eftermiddagarna och nätterna höll det team jag till slut hamnade i, Greenfood.nu, på Blustret som var mycket mysigt och trevligt, vi intog sofforna och skrivborden på loftet. @axelnilsson upptäckte efter ett tag att det är här man sänder Sweet Sunday Web Crunch från – ”Wow, är det inte är de sänder Sweet Sunday Web Crunch ifrån?!”.

Mellan klockan 03:00 och 07:00 på morgnarna var väl inte produktiviteten på topp, men vi hade sjukt roligt och tröttheten slog in. Det märkte man inte minst på hur mycket vi skrattade under de timmarna och på saker som jag kläckte ur mig. Greta har ett exempel på sin blogg:

Som när Gustav fick erbjudandet att sitta vid ett skrivbord istället för i soffan, ”hämta en stol där nere bara”, och han lite frånvarande svarade ”Ja, om det finns några trådlösa…” Så geekigt att det knappt finns ord.

Jag hoppas verkligen att vi kommer genomföra MiniGeekCamp igen och med tanke på de glada tillrop och tack alla sagt till varandra och till oss ser det ljust ut på den horisonten. Jag hoppas vi får ihop något redan till sommaren, för att kasta in nördiga ungdomar och låta de umgås tillsammans är något jag rekommenderar. Men om man blandar lite mindre nördiga ungdomar finns nog chansen att de inte förstår vår humor lika mycket, även klockan fyra på natten.

Jag är också glad över att vi fick dit en och senare två tjejer till MGC, det gjorde nog det hela lite mer roligare och mindre grabbigt. Tack Greta och Anna!

Jag har missat att skriva ned jättemycket här och om jag skulle skriva ned allt skulle det bli ett jättelångt inlägg.

Är ni sugna på mer insiderinfo hittar ni det på livebloggen.

Och tack alla trevliga människor som tittade förbi, alla människor som tittade in och tryckte på kameraavtryckaren som tokar (om ni söker på Flickr hittar ni nog de flesta), ni tog jättebra bilder! Och tack ni som jag glömt tacka, det finns så många att tacka.

Tack alla!

Varför du inte ska använda video på din blogg

Bloggen Webmastern uppmanar i ett inlägg bloggare att börja använda video i sina inlägg, att visa saker som kanske är enklare på det sättet.

1. Bloggar du om mode och visar din ”dagens outfit” på bild. Varför inte prova och spela in dig själv med de kläder du skall använda för dagen.
2. Handlar din blogg om att tjäna pengar genom Adsense kan du göra en video där du berättar hur man gör.
3. Har du en blogg om resor kan du spela in en video från något resemål du varit på och visa sevärdheter, naturscener eller filma en bra restaurang.

Jag vill här ge några skäl till att inte använda video på sin blogg i någon större utsträckning.

  1. Video fungerar inte överallt. iPhonen har som bekant problem med att visa upp flash, något som de allra flesta videotjänster på nätet använder för att visa upp klippen. Visst kan man ladda upp sin inspelning på Youtube, men då måste man använda rätt embed-kod för att iPhonen ska märka att det är en Youtube-video och så går det ofta ganska trögt för filmerna att ladda.
  2. I rätt många fall är text bäst, i alla fall tycker jag det när jag konsumerar bloggar. När jag hittar en intressant artikel som är lite längre lägger jag in den på Instapaper för att sedan synka med iPhone-appen som skalar bort bloggens layout och ger mig bara bilderna som hör till inlägget och inläggets text. Mycket skönt. Här fungerar alltså inte video alls.
  3. Video är ett störande moment som gör att jag måste genomföra en massa handlingar innan jag kan börja ta del av innehållet. Först måste jag sätta på mig hörlurar, pausa musiken jag har på i bakgrunden, klicka på play, vänta på att klippet kommer igång och så vidare. Texten bara finns där och jag kan börja läsa den utan att jag behöver pausa, fixa hörlurar och så vidare.
  4. Om man använder video för att man inte orkar skriva är det bara ett tecken på lathet, och sådana bloggar vill man ju inte läsa!

Sen så finns det ju lägen där video är mer pedagogiskt och förenklar saker som blir avancerade i text, men det tar vi någon annan gång.

En bra avslutning på året

Om drygt ett dygn byter vi ut år 2009 mot 2010 och alltså går vi även över till ett nytt årtionde. Men idag har det hänt grejer faktiskt, känns som att jag håller på att städa upp lite inför 2010.

Jag var med i TV igen, fick jag reda på via Twitter. Rapports 19:30-sändning hade ett inslag där man lät analytiker spå nästa årtionde och man passade på att klippa in några bilder på mig när jag sitter och Twittrar med både iPhone och Macbook – arkivbilder från den intervju Tvärsnytt gjorde med mig.

När jag uppdaterade Wordpress-installationen på den här bloggen till senaste versionen, 2.9, upptäckte jag även en vecka för sent att @deeped tipsat om mig i ett Tweeps som bloggar-inlägg – en sen julklapp!

Dessutom börjar det ordna sig med lokal till MGC2010 (jag vet, vi är rätt så sent ute, och mitt i jultider också), vi har i alla fall en backuplokal – på måndag hoppas jag de flesta är tillbaka på jobben så man kan få kontakt med lite folk som kan hjälpa med saker.

Och jag förmodar att jag inte kommer skriva något mer här för det här årtiondet. Gott nytt år!

Vad jag ska göra år 2010

Under hösten som gått har jag gjort en hel del spännande saker som att hamna på listor och besöka Stockholm titt som tätt. Stockholmsbesöken har även gjort att jag inlett ett litet projekt, nämligen att besöka och få en rundvandring på större mediehus i Sverige, och det ska jag försöka genomföra nästa år.

Redan avklarat

  • TV4
  • TT
  • Nerikes Allehanda (inte så jättestore men ändå min lokaltidning)

Icke avklarat

  • Aftonbladet
  • Expressen
  • SVT
  • SR
  • SvD
  • Metro
  • IDG
  • BBC (inte svenskt och antagligen rätt svårt att genomföra – men de gör så bra saker!)

…och säkert en del andra ställen också.